Måndag: 2012-04-02

Jag börjar med att, återigen, be om ursäkt för mitt långa uppehåll. Det har varit full rulle här hemma: tenta, ny kurs och vi har två katter från Örebro Katthem som provbor hemma hos oss, så det har varit fullt upp! Nu till dagens ämne: Svartsjuka.

En vän till mig drog en teori om hur det kom sig att en person var svartsjuk. Han menade att en person är svartsjuk för att man själv är kababel till att vara otrogen. Han baserade det här på att man som människa bara vet hur man själv tänker och hur man själv skulle kunna agera i vissa situationer, vilket gör att man till viss grad tror att andra personer skulle tänka och agera som en själv. Detta i och med att man aldrig kan sätta sig in i någon annans huvud och helt förstå hur någon annan tänker fullt ut. Därav menade han att man bara är svartsjuk om man själv tror att man skulle kunna vara otrogen, för att man då trodde att ens partner också skulle kunna vara otrogen. Andra säger att en person är svartsjuk för att den tidigare har blivit bedragen och är rädd för att bli det igen. Ytterligare andra säger att svartsjuka bottnar i ens egen osäkerhet på sig själv. När svartsjukan blir för extrem brukar folk bara säga att personen är dum i huvudet och ett kontrollfreak, utan att direkt tänka på orsakerna kring svartsjukan.


Själv är jag väldigt svartsjuk. Däremot inser jag väldigt lätt själv om svartsjukan är befogad eller inte (vilket den oftast inte är) och då agerar jag helt enkelt inte på den. Om vi ska utgå från ovanstående teorier så kan vi ju räkna bort att jag själv skulle kunna vara otrogen och att jag är sådär sinnesstört svartsjuk. Vi kan också räkna bort att jag är rädd för att bli bedragen igen, jag bryr mig väl inte riktigt om de gånger som jag har blivit det, såhär i efterhand. Så då har vi ett alternativ kvar: att jag är osäker på mig själv. Jag är lite tvådelad gällande det. Ja, jag är i vissa avseenden osäker på mig själv. Men jag betvivlar att det faktiskt är därför som jag är svartsjuk. Problemet för mig ligger inte i att jag tror att Robin ska göra någonting med någon annan. Mitt problem är snarare när jag tror att någon annan är intresserad av honom eller om någon kommer in i bilden som (enligt min föreställning/vanföreställning) är Robins "typ", vilket jag (enligt min föreställning/vanföreställning) egentligen inte är. Även Robin är ganska svartsjuk av sig, men vår svartsjuka skiljer sig åt en aning. Jag blir generellt mer svartsjuk på personer och fortsätter sedan vara svartsjuk på många situationer som inkluderar personerna tills det går över. Robin däremot är bortsett från två personer mest svartsjuk på situationer, vilket känns en aning mer logiskt.

Anledningen till att jag funderar så mycket kring det här är att det är ganska drygt att vara så svartsjuk. Skulle helst vilja komma fram till vad den grundar sig i så att jag kan komma över den. För även om jag inte agerar ut min svartsjuka så finns den ju fortfarande där och jävlas med mig. Såatteh... Om ni har någon teori: hit me! Haha.


Kör på en bild på snyggingen också, bara för att jag kan.