Jag är tillsammans med en "annat/vet ej, inget kön (t), 20 år". Annat/vet ej, inget kön (t), 20 år.
Jag är tillsammans med en person, fylld utav kärlek, värme, karaktär, humor och starka känslor. Någonting så fulländat. Född flicka utåt, född pojke inombords. Och du är så vacker, precis som du är. För allting som du är.
Annat/vet ej, inget kön (t), 20 år.
Jag fnyser åt deras ovisshet, åt deras beskrivning, åt hur de uttrycker sig. Det borde finnas bättre ord. För det är självklart att det förvirrar.
"Om jag är född tjej och gillar tjejer, då borde jag väl vara homosexuell? Men jag känner mig inte som en tjej, jag är en kille. Är jag då straight? Men jag är kvinna till det yttre, och jag är tillsammans med en flata. Hur kan det inte definera mig som tjej? Och alla vet inte om hur jag känner mig. Det förvirrar andra om jag skulle säga någonting annat än att jag vore en; 'Homosexuell tjej, 20 år'. Men då känner jag helt plötsligt inte mig själv".
Och om det inte finns kortare ord för att förklara någonting för sig själv, hur ska då utomstående kunna förstå?
Alla dessa kategoriseringar. För att underlätta för omvärlden. Och ändå kan jag inte förstå varför det ska vara nödvändigt. Jovisst, människor behöver kartor. Inre kartor där de kategoriserar, dömer och organiserar, för att sedan kunna organisera sig i livet och veta vad de ställs inför. Även de som anser sig som fördomsfria, queer, könsneutrala och allting därtill, kategoriserar fortfarande i "vi" och "dem".
"Vi som är fördomsfria, queer och könsneutrala, och dem som är trångsynta, heteronormativa och dömande".
Det finns ingen utväg ur det. För det är så vi, den mänskliga rasen, fungerar. Det jag inte förstår är varför man ska vara tvungen att förklara sig. Varför jag, som homosexuell tjej, ska behöva förklara mig för att vara tillsammans med en heterosexuell kille. Eller en heterosexuell transsexuell. Om ni föredrar. Oavsett - varför skulle jag behöva förklara mig och försvara mig? För det behöver jag inte. Och det tänker jag inte göra.
Jag menar inte att människor inte får fråga. För det är endast genom att fråga som man lär sig och utan lärdom bildas förutfattade meningar. Det jag inte accepterar är att någon ifrågasätter, vill att jag ska argumentera för min sak. För det är just min sak. Vår sak - jag och min partners. Inte eran.
Jag vet inte längre om jag är homosexuell. Jag känner att jag är det, har alltid vetat det - att jag attraheras av tjejer, uteslutande. Med ett undantag. Och det undantaget är Du. Det kommer att finnas människor som säger att jag då inte kan vara homosexuell, trots att jag själv vet att jag är det. Folk som kommer att lägga sig i. Det finns människor som kommer att påstå att jag är fel i det jag tycker, tänker och känner. Men det skiter jag i. Verkligen. För jag skiter i vad andra personer anser, jag skiter i vilket kategori personer placerar mig inom och skiter rent ut sagt i vilken läggning jag har. Så länge jag får vara den jag är, med dig. För du är den mest enastående och fulländade person jag någonsin har träffat.
